Känslan av att livet är över

Nu är det inne på sista versen känns det som, ingenting funkar. Inte ätit rikigt på jag vet inte hur länge, har jag en gnutta energi till något så sätter jag på kaffe (mycket energi haha), jag vill inte äta, jag vill inte vara här. Jag har inte velat vara här under en fruktansvärt lång tid, vet du vem jag är så har du min tillåtelse att skjuta mig rakt i huvudet när du än känner för det. Vuxenenheten, psykiatrin u name it ringer och ska ha tag i mig pga alla orosanmälningar, vad är meningen med det? Har ju inte fått någon hjälp som funkar förut och äter bara nya antidepp varenda gång jag träffar någon från psykiatrin, dom tror alltid det sista dom kommer testa kommer funka. Så har dom gjort i några år nu, har ju trots allt haft typ MINST 10 olika antidepp och då pratar vi ingenting om alla andra tabletter jag ätit samtidigt så som sömntabletter och pissiga bensos (stesolid) som hjälper mig 0 i mitt liv. Det enda jag kan tänka mig skulle göra så jag har en chans att ta mig ur detta är ett isolerat ställe där jag har mina saker och får all vård jag verkligen behöver tills jag klarar verkligheten för nu klarar jag som sagt knappt att sätta på kaffe om dagarna. Ett sånt ställe finns inte för sånna som mig, jag har inte nog med problem även om jag inte känner att jag har en enda anledning att leva vidare eller klarar en enda sak i min vardag.

 Livet är en hora och jag har inga pengar.