Blogg

04.06.2018 15:15

Allt är ganska stillsamt och nedstämt med en fin underton av glädje när man dricker, det passar ganska bra in på min livssituation just nu. Det mesta krabbar och mina senaste bravader har inneburit en stor bula i pannan och en mindre smärta så fort jag går någonstans då jag svimmade av efter 8 öl och svamp en kväll, tydligen. Bryr mig inte så mycket men segt att det gör ont att gå samt estetiskt sätt så ser inte bulan fruktansvärt charmig ut heller för den delen. Detta skriver jag nästan enbart för mig själv då jag egentligen inte har något riktigt att dela med mig av förutom det vanliga tråkiga, men ibland känner man att man behöver skriva av sig lite, knappast så jag orkar klaga om all skit till någon levande individ in person så att säga. I vilket fall som helst så trivs jag fortfarande väldigt mycket bättre utan facebook så det är ju en bra grej iaf och jag vet att jag aldrig någonsin kommer skaffa det igen, man förstår liksom inte hur man kunnat hålla på med skiten så mycket innan nu när man inte har det, helt galet vad mycket tid man la på skiten. Men nu ska jag ta en paus i denna hettan och ja dricka kaffe eller något annat onödigt (we'll see). Puss för denna gången, peace.

17.04.2018 00:42

Allt känns som det blir lite mer för varje dag, lite mer av all skit helt enkelt. Känner bara en väldig längtan tills Onsdag, efter att det blivit fel förut så fick jag aldrig min svamp jag skulle ha men nu på Onsdag som sagt så är den äntligen här, då ska jag utforska lite och det ska bli väldigt intressant att se vad det resulterar i helt enkelt. Likt regndroppar på en ruta faller jag ner, men det sägs att man kommer till Kina om man bara fortsätter gräva så då lär jag inte "leva mot en säker död". Skämt åsido så önskar jag bara att jag en dag vaknar upp och allt är löst, mina problem har bara försvunnit ur tomma intet och mitt liv är som de flesta andras, det ska jag nog försöka drömma om.
Gå i frid, mvh 

08.04.2018 03:29

Allt är precis som vanligt, livet sviktar hit och dit, nu mera är jag drogfri men det är inget jag är stolt över ärligt talat, när man är så nere i skiten så är det bättre med droger än utan, det är en sak som är säker oavsett hur dåligt det låter. Jag har iaf en sak jag ser fram emot väldigt mycket och det är att jag ska ta svamp igen med en vän, det var nog ett år sedan sist och det är bland det bästa jag varit med om i hela mitt liv. Det ska mer andra ord bli fruktansvärt spännande och roligt, droger är skit får man säga men ska man ta skit så är svamp en av de ofarligaste preparaten på marknaden så att säga rent fysiskt. Nu har jag min ovetande polare bredvid mig som sneglar snett på mig då jag är inne på typ 9e groggen, han förstår inte även om jag skulle försöka förklara men natten är ung som man säger och nu fortsätter jag mitt rus in i Nangijala och vidare, pöss.

08.03.2018 23:28

Jag kan bara skratta nu mera, skratta åt allt som bara suger så mycket kuk på ren svenska. Detta kommer bara bli en text av klagan för jag säger aldrig någonting gällande mina djupare känslor till någon jag känner, för jag vill inte deppa ner dom personerna i fråga och inte vara till besvär. Tänker på lite olika saker om dagarna även om övervägande är att hoppa från golden gate ärligt talat. Man är feg om man tar sitt liv men att leva för att andra inte ska må dåligt är inte sjukt bekvämt heller, vill bara säga det. Nu sitter jag här 8 öl senare och skriker på ryssar i online-spel, det är inte lätt att få idioter att förstå att dom är idioter, ett omöjligt uppdrag ärligt talat. Har varit så pass nere att jag inte ens sökt/accepterat närhet utan istället frånsatt mig den och har någon närmat sig så har jag backat, känns bättre att vara själv, mindre människor att såra. Nu ska jag spela lite mer spel för att kanske lyckas bli på lite bättre humör, mer öl också för den delen och det hjälper ju oavsett haha, sleep tight.

22.02.2018 23:02

Ja allt är som det "alltid" har varit, önskar jag vore mer död än levande för allt äter upp mig inifrån och ut, men det spelar ingen roll för avslutar jag skiten så kommer jag också till viss del avsluta andras liv och det vill jag verkligen inte, men vad jag är nu för min omgivning är en enda stor jävla börda. Allt jag är, det är ett jobb, ett jobb som aldrig tar slut och som kommer fortlöpa i all oändlig tid känns det som. Jag är fucking 25 år och har inte lyckats med något i mitt liv överhuvudtaget, misslyckast med min utbildning, sumpat alla förhållande jag haft och alla jobb jag haft har jag inte kunnat fortsätta med pga droger, alkohol eller allmänt fruktansvärt psykiskt mående vilket ja typ alltid har inkluderat droger eller alkohol. Allt jag känner för i denna stund är att ta en svamptripp utan dess like till typ Nangijala och bara vara där resten av livet, utan någon som helst tvekan. Jag orkar verkligen inte mer men nu kan jag bara skratta åt det för jag vet att jag inte pallar tanken på vad jag lämnar efter mig och då räknat i känslor hos andra, jag sätter mig inte på någon jävla piedestal för fem öre men vissa människor älskar faktiskt mig oerhört mycket och jag hade förstört deras liv ganska mycket om jag bara gav upp. Det ska dock nämnas att det är ENDA anledningen att jag inte tagit mitt liv, dagdrömmer om att slippa skiten ta mig fan, jag är ingenting och lär fan förbli ingenting tills jag dör, det är känslan just nu och så lär det nog förbli. Att bli kvitt drogerna gjorde fan ingenting bättre är en sak som är säker iaf, mår 10 gånger sämre nu utan cannabis när jag hade mina grova dippar än utan. Detta var nog allt för mig just nu och jag har inte en aning om när nästa uppdatering kommer. Lev era liv väl och jag hoppas ni har det bra, puss osv. 

14.12.2015 02:00

Klockan är alldeles för mycket för att tanken fortfarande ska vara klar, vinet har en viss verkan också. Mina tankar är så fruktansvärt dimmiga, likt berg utan toppar.. Tanken på en ny vecka får mig att minnas verkligheten inne på avdelning 28, ångesten och de innerliga skriken av desperation. Mitt hjärta vill bara gå sönder och mitt huvud vill bara lägga av. Separationen var för hård, mitt hjärta har brustit. Tankarna går fram och tilbaka varenda timme, varje dag, ska jag försöka mer eller ge upp, jag har tjatat för länge. Snart är det man up eller ta sitt liv, nu känns alternativet lätt, att våga är väl allt antar jag. Inte särskilt mycket att förlora, detta är skriket från alla som håller mer eller mindre käften om sin psyiska ohälsa, mitt liv är ert liv och ni vet det. Känner du igen dig så lev vidare vad som än händer, min tid är nog förbi dessvärre. Frågan är bara när detta tar slut, inte om.

29.11.2015 23:23

Nu återkommer jag då ångesten blivit alltför svår, efter att börjat må sämre och sämre varje dag och efter att nu också separerat är det värre än någonsin. Alkohol har blivit en "lösning" på problemet och när jag kan så dricker jag för att somna tidigt och slippa tänka, nu är det illa. Förstår allvarligt talat inte hur jag överlevde förra gången och levt tills nu, det trodde jag faktiskt inte. Men min syn är mer åt det possitiva hållet för tillfället ändå, jag kommer nog klara detta men det ser så jävla mörkt ut så jag vill bara gråta tills jag slocknar. Jag har inte en aning om någon i hela världen kommer se det jag skriver här men detta är väl ett halv-anonoymt rop på hjälp då jag gett upp allt annat... Det var allt, må väl.

25.02.2014 09:56

Jag "ältar" saker med min hemsida har jag fått höra och att det inte gör mig gott så nu bestämmer jag mig för att sluta här. Jag kämpar fortfarande och kommer alltid göra med mitt liv, tack för det fina stödet ni gett mig bara genom att läsa, det har känts varmt i mig när jag vet att någon läser det fast personerna i fråga inte vet vem jag är. Love from me, gå i fred.

 

22.02.2014 11:53

Ja som rubriken lyder, igår klarade jag inte mer. Fick panik när det drog till framåt kvällen så vad gör jag då? Jo jag tar tydligen en bra dos av mitt ångestdämpande, 3 stillnoct, propavan och sedan alkohol. Den kombinationen gjorde att jag blev medvetslös, jag kommer inte ihåg ett skit av vad som hände men tydligen åkte jag ambulans in med min far. Vi fick åka in och tejpa ihop armen eftersom jag tydligen hade kretat i den med, vet inte hur det ser ut eftersom jag inte kommer ihåg så jag tänkte ta mig en titt sen. Allt är för mycket, jag klarar mig inte, det är ganska klart för mig nu. Jag vet inte vad jag ska göra ärligt talat, verkar inte bli bättre men jag hoppas att min antidepressiva funkar snart så det kanske blir lite stabilare. Resten av dagen ska jag bara försöka återhämta mig, vaknade för ca 1 timme sedan så jag har sovit mycket mer än normalt. Tog av mitt lilla bandage nu i skrivande stund, man ser verkligen att det är gjort i ren ilska, alla sår ligger över varandra och är inte särskilt djupa, ser ut som fan dock. Runt 20 "tejpbitar" över halva armen så det blödde nog ganska bra skulle jag gissa, men nu ska jag ta och lyssna på lite musik och överleva resten av dagen så gott jag kan.
"Livet är inte mer än vad du har att erbjuda det, men om tanken är tom så dör också du"   /Love from me.

21.02.2014 16:52

Just nu låter jag min hjärna fyllas av Caj Karlssons vackra texter och musik, känns skönt. Bjuden på lite ståhej imorgon hos en klasskompis, funderar på om jag ska dit och hur det går om jag förtär alkohol, får ta mig en funderare kring det. Resten av dagen ska tillbringas vid datorn och äta lite god mat förhoppningsvis och KANSKE testa att ta en öl bara för fredagskänslans skull, måste la gå bra tänker jag. Testat att ta min ångestdämpande nu i två dagar som då så fint heter "Theralen", vill ni bli jävligt torra i käften och sova vid 21.00 är det perfekt, annars är det helt värdelöst kan jag nu fastställa. Ångesten försvinner inte utan du blir bara allmänt seg som en zombie och väldigt trött, tror jag har en väldigt stor dos till behov dock i och med att jag skadar mig själv så lätt och har problem med mina självmordstankar. Läkaren skrev heller inte ut min medicin när jag skrevs ut för att han var rädd för att jag skulle ta mitt liv med hjälp av tabletterna. Läs den raden jag skrev en gång till angående läkarens bedömning sedan bedöm själv om du hade skrivit ut en person som är så pass självmordsbenägen, bra jobbat är allt jag har att säga. Hoppas ditt samvete fylls med samma ångest jag har levt med, idiot. Anledningen till att jag hyser detta agg mot läkaren i fråga är för att han rent allmänt betedde sig som en idiot och ja det har jag kompetens nog på många plan för att bedöma. Första steget fortfarande i min 2000-stegs plan. Och ja första steget är att överleva, jag skiter i allt annat, jag orkar/kan inte bry mig för då mår jag för dåligt helt enkelt. Jag får ångest över vardagliga sysslor så som att skala potatis, åka iväg hemifrån, gå ut och röka, ni fattar. DETTA fenomenet har jag undrat över längre men aldrig fått ett svar, det är ångesten som gör att jag inte kommer överleva och den riktigt långvariga och kraftiga depressionen jag bär på. Du vill inte, jag vill inte, låt oss mötas på mitten och båda mår dåligt när jag skadar mig själv. Vi vet att du inte vill leva men försök, jag försöker mamma. Precis så är relationen till mina föräldrar känns det som, det är inget annat än väldigt sorgligt om ni frågar mig. Hoppas eran dag blir bra, får se hur min blir, börjat segt.      /Love from me.

1 | 2 | 3 | 4 | 5 >>

Omröstning

Kommer du in hit flera gånger och läser tror du?

Ja (76)
Nepp (5)
Nej (2)

Totalt antal röster: 83