Nu var det nästan precis två år sedan jag slutade med alla doger ozh det svåraste av allt alkoholen. Fick fruktansvärda abstinensanfall och kramper utan men det är så värt det i eferhand. Nu lever jag med min sambo och har aldrig haft det så bra, så tacksam för att jag orkade sluta med allt och valde att leva istället, idag blir det av på 40års fest hos min sambos kompis. Ska bli kul att träffa lite människor var ett tag sedan nu ha det så bra allihopa som följt lite sporadiskt i alla år, vilken jävla resa vi varit igenom och ännu är det inte slut, ta hand om er där ute.

Har funderat mycket och kommit överens med mig själv om att jag har borderline, inte ADHD. Jag har inga svårigheter att koncentrera mig, allt är bara svart eller vitt och jag har ett häftigt temperament. Däremot vill jag alltid göra saker på mitt sättt och hävdar alltid att det är bäst oavsett vad någon säger i princip, men kan ha att göra med att jag oftast vet bäst och har grova narcisstiska drag? Låter ganska troligt haha. Skämt åsido så hatar jag varenda sekund av mitt liv just nu och bara alkohol, droger, medicin eller självskadande kan förtrycka känslan av hopplösheten jag känner varenda sekund. Tänkte ta mitt liv i förgår som alla dagar men denna gången gick jag till OKQ8 istället för till bron jag tänkte hoppa från, anledningen var att det var för långt att gå, då fattar man att man är konstig på riktigt. När motivationen till att ta sitt eget liv inte räcker för att få en att gå en lite längre sträcka, fan sjukt underhållande attt tänka på ärligt talat även om det är väldigt konstigt och jag fattar det, så inga psykovibbar här nu haha. Lev väl där ute, anhedoni kan suga min kuk på ren svenska förövrigt.

Det går inte, nu kan jag knappt använda högerhanden eller högerarmen rättare sagt då jag tror jag fuckade upp lite nerver med det senaste självskadandet och det gör något otroligt ont, skulle sytt ihop det men orkade inte vänta så sket i det än en gång och bara drog därifrån, kommer ju inte dö av att förblöda men kommer ju ta ett tag att läka.. Men den stora grejen är väl att jag inte kan spela överhuvudtaget med mina polare som då en gång gjorde mig glad även om det nu inte betyder särskilt mycket, fruktansvärt jävla korkat att fucka upp högerarmen såhär i efterhand men i all impulsivitet tänker man inte särskilt rationellt och ja det blev som det blev, bild finns ju i förra blogginlägget. Det gör ont att ens röra fingrarna ärligt talat och denna smärtan av ett sår har jag inte riktigt erfarat någon gång men ja någon gång ska väl vara den första antar jag, är väl antagligen för att det var så brett och jag sket i att sy igen fanskapet, vet inte vad jag är mest trött på mig själv eller livet i allmänhet ärligt talat. Allt jag tänker på är när jag kommer dö snart, inte om utan bara när, väntar fortfarande på svar angående ketaminbehandlingen och nekar dom den så finns det bara två olika vägar, hot eller ta sitt liv, inte bestämt mig för vad jag tänker ta för beslut om det nu kommer till den punkten men det återstår att se. Jag har inget att förlora så jag kunde inte bry mig mindre om konsekvenser gällande någonting, står någon i min väg så kör jag över dom med ett fucking tåg, lite så känner jag nu samtidigt som jag funderar i helt andra banor på att avsluta mitt liv just idag. Men nu ska jag ta min medicin igen sen sova antagligen? Vi får se vad som händer, alltid spännande eller något för vet inte själv vad jag kommer göra. Fick diagnosen ADHD nu med förövrigt uppepå borderline etc, inte en jävla aning vad det är för jävla mening med det men någn nytta gör det säkert? Nae knappast men ja lite kul ändå eller något kanske? idiotsystem.

I ren frustration och för att forsätta härda ut så blir det mer självskadande. Resultatet var dock inte riktigt vad jag hade räknat med eftersom jag planerade att lägga om såren själv som jag alltid brukar göra men kraften var lite mer än jag hade räknat med så råkade göra ett satans äckligt snitt på vänster arm lite längre upp så det såg ut som att armen spydde i princip. Förstod ganska snart efter att det sprutade blod åt alla håll och jag såg att det blev väldigt gult precis efter jag skar mig att "fuck, detta blev alldeles för djupt jag måste sy", efter det var det in till akuten och sy ihop skiten ganska snabbt, sydde två stycken tror jag, var inte så närvarande ärligt talat. Blir det bara vitt när man skär sig själv så är det lugnt men så fort man ser att det blir lite gult/mycket gult så är det förbi all räddning att inte sy skiten, det är vad jag lärt mig av allt självskadande i princip, då har man kommit igenom de två första lagrena av hud så att säga och nått ner under det, då kommer det också se ut som fucking skit och blöda något otroligt mycket. Men detta var inget jag riktigt väntade mig som sagt men när det väl hände insåg jag mitt misstag lika fort och oavsett om jag var redo med papper och liknande så var det chanslöst att försöka stoppa det sjuka blodflödet. Men ja ju mer man skadar sig desto djupare brukar det bli så de två sista tror jag det blev som fick sys ihop som sagt men har plåsterlappar över hela jävla armarna, kommer inte ens ihåg som sagt så jag vet inte hur många snitt jag gjorde ens, har inte kollat heller då jag inte bytt alla plåster då det blir imorgon antagligen med hjälp av en sköterska, får se hur det ser ut då helt enkelt. Men ja detta var nog det djupaste snittet jag gjort och det säger inte så lite när det gäller mig dessvärre då jag varit med ett tag och har mer ärr än jag kan räkna allvarligt talat. Förutom det så är det ketaminbehandling på schemat eller ingenting så att säga, ska få svar i veckan hoppas jag om min hemkommun betalar det eller inte, men brukar inte ha så svårt att övertala folk direkt så förväntar mig att det går igenom, det är sista chansen även om jag inte ens vet om jag pallar tills jag får ett besked. Men det återstår att se, lev väl där ute.

Försökte nå min far och prata med honom och konstatera att min dröm om att få avdramatisera döden och somna in gick i spillror när jag kollar noggrannare på vad det faktiskt kostar, det kostar alltså i snitt 120 000 svenska kronor att avsluta sitt liv. Ska jag inte börja crowdfunda för att avsluta mitt liv så kommer det då istället bli en överdos av diverse droger istället har jag konstaterat, det där är fantasisummor för mig just nu. Tyvärr var det inte min far som svarade i telefonen utan min mor och henne kan jag prata med men inte direkt såhär praktiska åtgärder som att avsluta livet i praktiken och på riktigt, det förmår jag mig inte. Blev istället ännu en förklaring på en halvtimme och en diskussion efter det vad jag ska behöva göra för att bevisa att det inte finns något mer att göra för att få upp mig ur detta, vad ska jag behöva göra för att få dö helt enkelt, har du haft en sån dialog med din mor eller far? Det är inte direkt vad man drömt om direkt men den var nödvändig. Nu ska jag alltså då försöka börja träna tyckte hon i 14 dagar iaf minst och lite mer för varje dag för att då märka en förändring, okej visst för din skull mamma. Så imorgon ska jag börja träna oavsett hur jävla löjligt det låter med tanke på att jag knappt orkar stiga upp ur sängen och bara vill FUCKING DÖ 24 TIMMAR OM DYGNET. Men visst allt för dig min mor, det är för er jag lever så vill du att jag ska utesluta det också innan jag får säga hejdå till världen så visst, då kör vi på det. Kan dock bara träna vänstersidan i princip då höger ben och arm har lite skador av självskadandet så då går såren upp etc så får vänta några dagar till innan jag börjar med det annars kommer jag förstöra alla kläder jag har pga allt blod. Men vänstersidan och gå lite mer generellt osv får väl vara en start antar jag, slå lite på någon jävla boxsäck i källaren här med kanske jag kan klara, vi får väl se hur mycket det pallar innan det spricker och börjar blöda en jävla massa helt enkelt. Sitter här och vill bara kräkas på hur mycket jag hatar att leva men imorgon ska jag börja träna hahaha, fucking sjuk i huvudet är jag. 

Lev väl där ute.

Jag ska alltså vad jag nu fattat det som testa Voxra först upp till 450 mg (tror jag) och sedan om det inte funkar vilket det inte kommer göra då inte någor SSRI-preparat har funkat på mig någon gång DÅ ska jag få ketaminbehandling tydligen. Jag trodde man skulle samköra det för att få upp serotoninet för att ketaminbehandlingen skulle funka bättre då jag inte har något serotonin överhuvudtaget i princip men där missuppfattade jag det tydligen.. Så då är mer frågan, hur lång tid orkar man vänta på det? Vet att man måste börja med 150 mg av Voxra som jag skulle börjat med idag men har redan haft 300 mg förut i tiden och då hände ingenting förutom möjligtvis biverkningar så tvekar starkt på att 150 mg mer ska få upp mig ur denna livslånga skiten. Kort sagt så vill jag öka dosen så fort som möjligt och börja med ketaminbehandlingen som faktiskt efter mycket läsande verkar lovande trots att den är så ovanlig. Det jag oroar mig för är tiden dit.. Börjat självskada som sagt och när jag går i samma känsla utan att ha några droger (helt drogfri fortfarande självklart) så pallar man mindre och mindre för varje dag och döden eller känslan av att vilja dö och göra det mer direkt blir allt starkare, jag oroar mig för tiden det kommer ta innan jag får min första behandling av ketamin kort sagt. Jag vet inte hur länge jag klarar och jag vet vad min impulsivitet kan få mig att göra, and it ain't pretty. Lev väl där ute.

Voxra med mer än maxdos (300 mg är maxdos) man kan ge mer i speciella fall och det är vad som kommer hända med mig, så då antagligen 450 mg om dagen men det mest speciella uppepå detta är att jag kommer få behandling med ketamin tillsammans med då Voxra. Ketaminbehandling som är väldigt ovanlig funkar bäst om det finns serotonin och därför då detta överskottet som är tänkt på Voxran jag ska börja ta (som jag tagit förut men inte 450 mg) utan då maxdosen på 300 mg. Detta ska då teoretiskt ge mig lite serotonin i någon mängd så behandlingen (högst experimentell) med ketamin ska funka/funka bättre. Aldrig ens hört om detta förut och det är ca 30 personer vad jag vet som faktiskt haft detta eller har i Sverige överhuvudtaget (ta inte mitt ord på det). Ketamin finns i kretsar jag befunnit mig förut men alltid en av drogerna jag avsagt mig pga principer men nu ska jag alltså få det som medicin på laglig väg? Fett skumt men jag är öppen för allt och ja det "värsta" som kan hända är ju att jag dör så är ju inte speciellt orolig direkt haha, ska bli kul att se vad detta kommer innebära.. Spännande tid framöver kanske, vet inte när detta kommer börja men förhoppningsvis ganska snart, lycka till eller något till mig I guess. Lev väl där ute.

Självskadat två gånger senaste dagarna, akuten i förgår tills jag bestämde mig för att skita i det före vi väntade en och en halv timme på att mitt sår på benet skulle sys ihop. Fuck heller att jag väntar längre än det när det bara plingar som satan för alla kommer in med betydligt värre och mer livshotande tillstånd så vi väntade där en lång tid som jag nämnde sen bara drog vi för mitt tålamod pallade inte mer, nackdelen med det är att såret i fråga var ganska brett och blöder väldigt mycket. Ett mindre sår på låret och ett lite ovanför knäskålen som var betydligt djupare och det är mitt problem nu när jag måste duscha osv och få ihop det och måste ta hjälp av personal för att lägga om det snabbt efter, det mest smärtsamma med hela processen var utan tvekan alkohol i det öppna såret för att rengöra det, ingen smärta alls att göra själva såret med adrenalin men när man häller alkohol på ett stort öppet sår då är det en svidande känsla som jag verkligen inte diggar, smärta brukar inte vara några problem men just svidande smärta eller brännskador gillar jag inte, särskilt då inte utan att man har något adrenalin. Har fyra nya ärr på höger arm också men bara ett som jag hade behövt sy av de fyra egentligen men orkar knappast åka in för det och det har "typ" slutat blöda nu så det är lugnt, de skadorna på armen var dock i torsdags eller onsdag och det på benet i fredags då. Försökte allt jag kunde för att inte blanda in personalen men skar för djupt så kunde inte stoppa det hur mycket jag än försökte, vad är anledningen till detta då? Jo jag orkar inte gå i samma känsla av meningslöshet utan droger eller alkohol och tankarna går bara i samma process hela tiden. Det behövs något som avbryter det och där kommer självskadandet in, ren och skär impulsivitet av att inte orka gå i samma känsla helt enkelt. Försöker bryta mönster, jag bowlar, går på hockeymatcher, är med på möten, är mer i de allmäna utrymmena för att snacka mer med folk men det hjälper inte. Allt jag får är bakslag och ingen känsla av att lyckas oavsett om jag vann bowlingen etc så finns det ingen känsla av lycka där, bara ett bakslag av ångest som kommer efter som jag inte hanterar så bra. Helt omöjligt att förklara och förstå för någon som inte varit där antar jag men jag försöker och är fullt levande oavsett hur meningslöst det känns. Nu ska jag försöka duscha och försöka efter det att inte fucka upp såren alltför mycket och sedan lägga om dom igen med hjälp av personal vilket jag inte gillar alltför mycket av naturliga anledningar.. Lev väl där ute.