Jobbigt.

Jävligt jobbig dag igår samt natt. Duktigt trött på allting och skulle lika gärna kunna skita i allt just nu, så trött på människorna runtomkring mig för tillfället och all skit. Den skiten inkluderar människor, ett riktigt starkt behov att att skada mig själv, framtida tankar angåe psykiatrin och rent generellt livet i sig. Förstår fortfarande inte varför jag ska stå ut med det här helvetet, jag orkar inte mer, jag vill inte. Funderat angående DBT behandlingen jag blev erbjuden på ett hörn nu igen, kanske skulle hjälpa med att träffa människor i liknande situationer som också skadar sig själva. Hade kanske varit bra? Det jag fruktar angående det i så fall är att jag är den enda killen på 20 bast med skägg. Om jag fick gissa tror jag det är tjejer mellan 14-16 år (majoriteten givetvis). Och då är jag inte riktigt sugen på att försöka "behandla" mitt självskadebeteende med en grupp som inte alls känner på samma sätt. Det finns många tjejer i åldern jag nyss nämnde som skadar sig själva, men inte av samma anledning som exempelvis jag. Det är ofta för att få uppmärksamhet och visa omgivningen att dem mår dåligt. Jag vill för det första verkligen inte visa mina ärr förr någon, jag gör det heller inte för uppmärksamhetens skull då jag får nog med uppmärksamhet. Jag skadar mig själv för att jag inte orkar med mina känslor och för att sluta tänka för några minuter. Med detta sagt finns det självklart många olika anledningar till varför man skadar sig själv men detta är vad jag tror rent generellt och för att själv varit 14 år och haft det jävligt jobbigt stundvis. Nu ska jag härda ut ett X antal timmar till sen blir det att åka hem från Vemdalen, ska bli jävligt skönt. Kan också tillägga att jag nog supit sönder levern så mycket som det går på en vecka, magen mår inte bra nu haha. /Love from me.