Strimma av hopp

06.02.2014 10:17

Hej på er alla. Nu har jag en dator på mitt rum och den kan jag använda tills de upptäcker att jag har en laddare till den.. Igår var en tuff dag. Natten var allt annat än rolig och hade jag varit hemma hade jag förmodligen varit död. Dagen då jag kom in så var jag ganska luddig i bollen då jag hade "överdoserat" lite sömntabletter, men jag hejdade mig redan efter 4 stycken eller något liknande då jag insåg att det KANSKE finns en bättre utväg än den jag nu funderade på. Så jag åkte in ganska omgående efter den incidenten och blev då först inlagd på "psykakuten" vilket var precis som jag hade tänkt mig. Folk som gick runt och pratade med sig själva och var något hotfulla emellanåt och en relativt stel personal. Blev inte långvarig där då jag flyttades till avdelning 28 dagen efter, mindre roligt att försöka sova dock med människor som lyser in genom ett litet fönster med ficklampor för att se om man inte hänger där i taket eller liknande. Har också träffat väldans mycket personal inom vården med alla samtal, medicinering osv. Jag kan avslöja att vissa är idioter och jävligt nedlåtande ganska indirekt mot alla invidiver här inne, jag har inte huvudet fullt av helium. Många gånger har jag nog mer i huvudet är personalen här om vi ser det rent intellektuellt men för vissa är man bara en hjärndöd apa. Men jag har också erfarat väldigt bra personal, en musiker bland annat som verkligen lyssnar på vad man har att säga. Den individen har också spelat tillsammans med en av mina största "idoler" Caj Karlsson. Han berättade att Caj skrev sin musik när han också var inlagd, mestadels skrevs det i rökrummet vad jag fattade det som. Det var mäktigt att höra, fan så jag älskar den karlns musik alltså. Precis som i låten Avdelning 10 känner/upplever jag det här på då gamla avdelning 10, dem bytte namn till "Avdelning 28" av någon anledning. Men nu ska jag lyssna på lite musik och drömma mig bort en stund innan det är lunch.   JAG LEVER!             /Love from me.