Mycket på alla plan.

Skola imorgon, csn skiten måste fixas igen, massor att jobba ikapp i skolan, dbt?! När det blir för mycket så skiter jag i allt, så funkar jag. Jag klarar inte att hantera det som vanliga människor tydligen kan, antingen får jag panik och vill dö eller möjligtvis börjar jag må jättedåligt eftersom jag inte orkar/kan ta tag i det. Ibland hatar jag mig själv så jävla mycket över att jag aldrig kan påbörja eller avsluta något jag faktiskt påbörjat. Jag hittar alltid en massa satans idiotiska genvägar genom livet som senare får konsekvenser jag får äta upp tio gånger om. Har i alla fall bestämt mig för att höra av mig till psykiatrin imorgon angående DBT tänkte jag, om jag nu mot förmodan skulle kunna vara så djävulskt duktig och klara av ett samtal (det är svårt många gånger). Jag vet inte varför jag är som jag är men jag är väl antagligen bara ett praktexempel på de lata 90-talisterna som inte vill jobba och som inte kan någonting, verkar inte bättre, right? Aja det blir fan inte bättre av att klaga men det är så mycket jag inte orkar som alla andra verkar klara hur bra som helst. Det stör mig till den grad att jag blir förbannad. Ingen glad människa idag, men så är det ibland. Hoppas ni har haft en bra kväll i vilket fall. /Love from me