Ett måste, mer press och överdriven empati.

Jag har en sak jag känner att jag måste göra i mitt liv och denna sommaren och det är att se Håkan Hellström i Göteborg. Var lite planerande kring det med en vän men det gick i stöpet tyvärr, jävligt svårt att hitta människor att åka med i min ålder (särskilt killar) som gillar Håkan Hellström.. Jag är en riktig fanatiker gällande Håkan och lyssnar på han VARJE dag, det är nog Håkan och några låtar med Slipknot jag lyssnar på i princip varje dag (förövrigt liksom). Fått lite mer press gällande skolan också då jag har fått reda på allt jag behöver göra när jag är ute på min APL samt allt jag missat. Det var inga glada nyheter och det ångestpådraget jag fick efter samtalen ska vi inte ens tala om, fy fan vad kass man är. "Det är faktiskt inte så svårt att göra lite varje dag och hålla ordning på sin skolgång", men det kanske är det för vissa? Alla människor fungerar inte likadant, det är ett faktum. Jag klarar inte vissa saker och då får det gott vara så, jag tänker inte ens försöka jämföra mig med någon klasskamrat eller liknande på det viset då det inte handlar om intelligens utan bara vem som orkar med skiten. Under samtalen idag fick jag i alla fall förklara för två av mina lärare varför det såg ut som det gjorde gällande restuppgifter och liknande. De blir alltid lika förundrade över hur en så pass "skärpt och klok individ med så mycket tankar kring allt" inte kan förstå att man måste göra sina skoluppgifter hur smart man än må vara, man måste VISA det. Och ja, jag försöker. De har ju tydligen märkt att jag kan det? Men det spelar självklart ingen roll då uppgifterna måste vara inlämnade trots att jag skriver A på prov eller liknande. Vill tillägga att jag konstaterade fakta och inte klankar ner på vårat skolsystem som jag faktiskt rent generellt tycker är väldigt bra på vissa plan. Men i vilket fall blev det en väldigt konstig stämning när jag berättade om både självskadebeteende, vuxenpsyk och dbt. Det är faktiskt inte så konstigt i dagens samhälle förövrigt, det är väldigt många som mår psykiskt dåligt någon gång under sin livstid. Men ja, jag fick också reda på att jag fick betyget B (Saknade en kriterie för A). Det blev jag väldigt nöjd över även då jag tyckte att jag faktiskt förtjänade ett A, men jag har faktiskt inte kompetens nog till att bedöma det får jag la trösta mig med. Nu ska jag ta en bit mat och en kopp kaffe, dagen i helhet har varit ganska jobbig då jag hatar att berätta om min livssituation till människor som inte har någon vetskap om den. Sprid gärna bloggen om ni vill/kan/någonting då jag som sagt tror att den kan hjälpa någon /någon tycker den är intessant. Och till er som vill höra av er finns jag fortfarande tillgänglig på facebook att adda/skriva till under namnet "Anonomys Månsten". Och till er som redan hört av er med era väldigt fina kommentarer/kontakt förövrigt är guld värda, tack!  /Love from me