En dag i taget..

21.02.2014 16:52

Just nu låter jag min hjärna fyllas av Caj Karlssons vackra texter och musik, känns skönt. Bjuden på lite ståhej imorgon hos en klasskompis, funderar på om jag ska dit och hur det går om jag förtär alkohol, får ta mig en funderare kring det. Resten av dagen ska tillbringas vid datorn och äta lite god mat förhoppningsvis och KANSKE testa att ta en öl bara för fredagskänslans skull, måste la gå bra tänker jag. Testat att ta min ångestdämpande nu i två dagar som då så fint heter "Theralen", vill ni bli jävligt torra i käften och sova vid 21.00 är det perfekt, annars är det helt värdelöst kan jag nu fastställa. Ångesten försvinner inte utan du blir bara allmänt seg som en zombie och väldigt trött, tror jag har en väldigt stor dos till behov dock i och med att jag skadar mig själv så lätt och har problem med mina självmordstankar. Läkaren skrev heller inte ut min medicin när jag skrevs ut för att han var rädd för att jag skulle ta mitt liv med hjälp av tabletterna. Läs den raden jag skrev en gång till angående läkarens bedömning sedan bedöm själv om du hade skrivit ut en person som är så pass självmordsbenägen, bra jobbat är allt jag har att säga. Hoppas ditt samvete fylls med samma ångest jag har levt med, idiot. Anledningen till att jag hyser detta agg mot läkaren i fråga är för att han rent allmänt betedde sig som en idiot och ja det har jag kompetens nog på många plan för att bedöma. Första steget fortfarande i min 2000-stegs plan. Och ja första steget är att överleva, jag skiter i allt annat, jag orkar/kan inte bry mig för då mår jag för dåligt helt enkelt. Jag får ångest över vardagliga sysslor så som att skala potatis, åka iväg hemifrån, gå ut och röka, ni fattar. DETTA fenomenet har jag undrat över längre men aldrig fått ett svar, det är ångesten som gör att jag inte kommer överleva och den riktigt långvariga och kraftiga depressionen jag bär på. Du vill inte, jag vill inte, låt oss mötas på mitten och båda mår dåligt när jag skadar mig själv. Vi vet att du inte vill leva men försök, jag försöker mamma. Precis så är relationen till mina föräldrar känns det som, det är inget annat än väldigt sorgligt om ni frågar mig. Hoppas eran dag blir bra, får se hur min blir, börjat segt.      /Love from me.