Jag förväntade mig inget hotell när jag kom hit men fy helvete alltså, går inte att förtära maten. Droppat ca 3 kilo den lilla tiden jag varit här inne, 56 kilo till 52.8. Vill bara spy när jag ser "maten" varje dag, jag har tryckt i mig det mesta genom åren men nae det går inte alltså, dör hellre av svält. Nu ska jag drömma mig bort och tänka på mat resten av dagen, en saftig jävla oxfilé med klyftpotatis och beaaaa till det, usch så det rinner i käften. Måendet är förövrigt ganska oförändrat och jag fortsätter min kamp, dag för dag, timme för timme.
/Love from me.

Jag är tusen bitar och varje bit smärtar mig. Bitarna är ojämna och vassa, dem skär mig utan att jag vill, ibland vill dem döda mig. Det är också en ständig plåga som alltmer förgiftar mig inifrån och ut, jag är levande död. Mitt liv är döden, strimman av hopp har släckts, hejdå världen.

Rena känslor, inget annat.  /Love from me.

Mja som sagt, medicineringen börjar tydligen imorgon istället för idag, helt okej för min del. En gammal "kompis" blev också inlagd igår så jag har haft lite kontakt med den "gubbkärringen" och pratat om lite smått och gott, ganska trevligt. Men ja, nu har jag inte fått ta min sömnmedicin så som jag vill och det har resulterat i en riktigt dålig sömn där jag vaknar om nätterna samt har väldigt svårt för att somna. Jag tog alltid min propavan och stillnoct tillsammans sen väntade 1 och en halv timme sedan somnade gott. Det får jag inte nu då stilnoct är en insomningstablett och ska tas direkt när man lägger sig. Jag hävdade att det spelar la ingen roll när jag har tagit den om det funkar för mig, men nepp. Så där var min sömn förstörd allt som har funkat så bra.. Men man kan inte få allt? Något i den stilen verkar det som. Nu ska jag prata vidare lite med min gamla "gubbkärring" och ha en bra kväll hoppas jag där jag sover gott.  /Love from me.

Överskriften behöver ni inte lägga några hjärnceller på utan den har en personlig mening. Idag är det ca eh 10-14 dagar sedan jag blev inlagd? Minnet sviker lite. I vilket fall som helst så är nätterna ett helvete, vilken sekund som helst hade jag valt en snabb smärtfri död, det lovar jag. På dagarna är jag som vilken person som helst (väldigt ovanligt fenomen här inne kan jag avslöja). Men ja snart kanske man får sällskap av en kär vän som också verkar bli inlagd av just samma orsak, hon orkar inte mer helt enkelt. Börjat tänka lite på skolan.. Hemska tankar, vet i helvete hur det ska gå med det, men jag kan inte göra så mycket åt det för tillfället. Ska påbörja en ny medicin vid namn Cymbalta vilket jag inte är överdrivet förtjust över men vad fan ska man göra? Jag har inte svaret på den frågan dessvärre och det har nog inte en jävel här heller. Personalen hinner knappt med människors grundläggande behov här inne för att dem har så mö att göra, skämt åsido. Personalen är så JÄVLA upptagen hela tiden trots att dem inte gör ett skit (många av dem), men de som faktiskt har jättemycket att göra blir man tvingad att fråga för att någon korpulent kärring inte "känner" för att gå och öppna åt oss så vi kan röka. Vissa förtjänar en käftsmäll rakt av ta mig fan, idioti är vad det är. Som så ofta setts nuförtiden och jag citerar "vissa behöver en kram, av ett rep, runt halsen". Sen är jag inte för dödsstraff överhuvudtaget då jag anser att det är oförsvarbart ur ett moraliskt perspektiv, men det är ju ett skämt som ni kanske förstod. Nu ska jag ta mina ångestdämpande, försöka leta efter en av de snälla som är nattpersonal och flirta till mig så jag får röka så jag kan sova. Landstinget tycker tydligen patienterna mår bättre av att sätta en regel att man inte får röka efter klockan 20.00, smart tänkt där. Testa själv att vara löjligt beroende av nikotin samt gå och lägga sig utan att ha rökt, går det bra? NEJ. Men det är klart, det är lätt att sätta regler andra ska anpassa sig efter när man själv inte har en jävla aning om vad det handlar om, svin. Och ja jag är arg, förlåt.
/Love from me.

För sex år sedan började min resa mot helvetet och den verkar inte sluta där, allt blir bara jobbigare för varje dag som går känns det, jag hoppas att det finns en utväg på detta alltså. Jag hoppas det så innerligt för snart orkar jag inte mer, jag må inte vara världens starkaste individ varken psykiskt eller fysiskt men detta hade fan dragit tok-optimisterna i fördärvet. Jag vet inte varför just jag inte klarar av att leva, allt känns så fruktansvärt meningslöst och jobbigt, kan inte förstå hur andra klarar av det ärligt talat. Min räddning varje gång har väl varit nya förhållande, sen när man tagit död på dem så finns inget kvar igen. Det förstår jag inte heller, varför jag inte kan klara av att bita ihop lite trots att det är tufft i ett förhållande, brukar bli ett "dra åt helvete" i fin ton sen står man där ensam efter det. Ja, mycket tankar för tillfället som ni kanske förstår. Ska förövrigt skriva lite mindre personliga detaljer framöver om vart jag går i skola och annat då flera lyckats lista ut min riktiga identitet vilket jag ärligt talat blir riktigt förbannad över, jag skriver den anonymt för att slippa folk som får en inblick i mitt liv och ser annorlunda på mig som person i exempelvis skolan. Det är inte meningen med det här, så vet du vem jag är håll det för dig själv helt enkelt. Så med andra ord, jag vill inte ha din sympati. I vilket fall är det tur att jag är där jag är för tillfället, annars hade nog bloggen slutat för någon dag sedan tyvärr. Men jag hoppas ni där ute finner lite glädje och har en bra dag. Och har ni en minut över får ni gärna skriva en rad till mig, ganska rastlös här inne om vi säger så.
Facebook - Anonomys Månsten
Ask - ask.fm/AnonomysMansten         /Love from me.

Lite permission idag och träffa mormor och "katten". Katten är min morfar, enda skillnaden är att han har mer än nio liv haha. I vilket fall som helst ska det bli väldans trevligt att komma ut ett tag och träffa lite folk samt dricka kaffe och röka när jag vill, skönt. Igår kväll gick allt bra utom sömnen, låg en bra stund utan att kunna somna trots både propavan och zolpidem kombinerat, hade nog för mycket i huvudet. Hade utan tvekan velat ha tillgång till mina tillvägagångssätt här inne ibland.. Jag har inte skärt mig, inte druckit och inte rökt något man inte ska röka på väldigt länge känns det som. Så lång tid som jag varit utan alkohol nu har jag inte varit på väldigt länge, känns självklart bra på ett sätt men det hade kännts jävlans fint med lite whisky och en pilsner till en bra film måste jag säga. Men i vilket fall som helst saknar jag mitt destruktiva beteende hur illa det än låter, "man mår inte bättre av det i längden", beror kanske på hur lång tid man snackar om? Men ja, jag är här inne fortfarande och kan inte göra så mycket åt någonting engentligen, känner förövrigt att mitt ordförråd håller på att försvinna på något konstigt sätt. Man får inte så mycket ingående kommunikation vare sig verbal eller skriftligt så allt håller på att sina ut känns det som, synd. Men ja, nu ska jag försöka flörta till mig så jag får röka, ha det fint.  /Love from me.

Hej på er alla. Nu har jag en dator på mitt rum och den kan jag använda tills de upptäcker att jag har en laddare till den.. Igår var en tuff dag. Natten var allt annat än rolig och hade jag varit hemma hade jag förmodligen varit död. Dagen då jag kom in så var jag ganska luddig i bollen då jag hade "överdoserat" lite sömntabletter, men jag hejdade mig redan efter 4 stycken eller något liknande då jag insåg att det KANSKE finns en bättre utväg än den jag nu funderade på. Så jag åkte in ganska omgående efter den incidenten och blev då först inlagd på "psykakuten" vilket var precis som jag hade tänkt mig. Folk som gick runt och pratade med sig själva och var något hotfulla emellanåt och en relativt stel personal. Blev inte långvarig där då jag flyttades till avdelning 28 dagen efter, mindre roligt att försöka sova dock med människor som lyser in genom ett litet fönster med ficklampor för att se om man inte hänger där i taket eller liknande. Har också träffat väldans mycket personal inom vården med alla samtal, medicinering osv. Jag kan avslöja att vissa är idioter och jävligt nedlåtande ganska indirekt mot alla invidiver här inne, jag har inte huvudet fullt av helium. Många gånger har jag nog mer i huvudet är personalen här om vi ser det rent intellektuellt men för vissa är man bara en hjärndöd apa. Men jag har också erfarat väldigt bra personal, en musiker bland annat som verkligen lyssnar på vad man har att säga. Den individen har också spelat tillsammans med en av mina största "idoler" Caj Karlsson. Han berättade att Caj skrev sin musik när han också var inlagd, mestadels skrevs det i rökrummet vad jag fattade det som. Det var mäktigt att höra, fan så jag älskar den karlns musik alltså. Precis som i låten Avdelning 10 känner/upplever jag det här på då gamla avdelning 10, dem bytte namn till "Avdelning 28" av någon anledning. Men nu ska jag lyssna på lite musik och drömma mig bort en stund innan det är lunch.   JAG LEVER!             /Love from me.

Hej. Är för närvarande inlagd på avdelning 28, därför kommer bloggen förbli ganska inaktiv ett tag. Men ja jag lever i vilket fall som helst, blev lite för mycket tankar och mer verklighet av tankarna angående att ta mitt liv, därför är jag nu där jag är. Började med bevakningsgrad 2 men tillhör nu det röda arbetslaget och får gå ut och röka. Har till och med fått permis nu så jag har gjort min synundersökning. Ha det bra så länge.   /Love from me

Yes! Nu har jag fått hjälp, så underbart! Tre olika tabletter utskrivna samtidigt, SÅ JÄVLA BRA SYSTEM. Hoppas det är satans wonderpills nu som gör så att jag ser fluffiga enhörningar 24 timmar om dygnet och tycker livet är underbart. Jävla idioter, jag vill inte ha en massa satans tabletter när jag ringer in och säger att jag inte orkar mer och funderar på att ta mitt liv, bud på att skjuta fanskapen. Fy helvete vad förbannad jag är, vården i ett stort jävla nötskal alltså, de verkar ta noll saker på allvar. Tar jag mitt liv jag ska lämna en lapp efter mig och skriva "tack för tabletterna era satans idioter", HJKNASFIUBHOJSJKAGFSIUJKAHN. Usch vad arg och ledsen jag blir... Skriv gärna en rad till mig och säg vad ni tycker om detta tablettsystemet för att hjälpa människor som säger att de är beredda att ta sitt liv, be my guest.

Facebook - Anonomys Månsten
Ask.fm - https://ask.fm/AnonomysMansten

Ringde nyss efter akut hjälp eftersom jag känner att jag inte klarar av det här mer, snart åker löftet om att inte ta mitt liv alltså, fy fan så svårt. Natten tills idag var ett rent HELVETE, åt ändå sömntabletter men somnade inte förens klockan 5. Så mja ringde min nya person som då är KBT som det så fint kallas och hon skulle se vad hon kunde göra, skulle ta kontakt med läkare osv så fort som möjligt, hoppas det går fort. Just nu känner jag sådan meningslöshet i mitt liv att det är sjukt, var så fruktansvärt jävla sugen på att bara skära sönder hela armarna igår, åka in och sy sedan vidare till Avdelning 10 och bara sitta där. Förstår inte meningen med någonting, mänskligheten har inget syfte och det stör mig så mycket att det inte finns alltså, så jävla meningslöst att ens existera känns det som. Idag behöver jag hjälpen, vad det än är, något måste hända. Jag klarar inte av det. Och ja jag klagar över mitt liv, det är det enda jag har kvar känns det som. Jag kan skriva av mig och bara slänga in skit här som jag känner, är det sedan någon som läser det så "be my guest". Nu ska jag lyssna på musik tills min hjärna blöder, ha en bra dag.  /Love from me.