Blogg

14.12.2015 02:00

Klockan är alldeles för mycket för att tanken fortfarande ska vara klar, vinet har en viss verkan också. Mina tankar är så fruktansvärt dimmiga, likt berg utan toppar.. Tanken på en ny vecka får mig att minnas verkligheten inne på avdelning 28, ångesten och de innerliga skriken av desperation. Mitt hjärta vill bara gå sönder och mitt huvud vill bara lägga av. Separationen var för hård, mitt hjärta har brustit. Tankarna går fram och tilbaka varenda timme, varje dag, ska jag försöka mer eller ge upp, jag har tjatat för länge. Snart är det man up eller ta sitt liv, nu känns alternativet lätt, att våga är väl allt antar jag. Inte särskilt mycket att förlora, detta är skriket från alla som håller mer eller mindre käften om sin psyiska ohälsa, mitt liv är ert liv och ni vet det. Känner du igen dig så lev vidare vad som än händer, min tid är nog förbi dessvärre. Frågan är bara när detta tar slut, inte om.

29.11.2015 23:23

Nu återkommer jag då ångesten blivit alltför svår, efter att börjat må sämre och sämre varje dag och efter att nu också separerat är det värre än någonsin. Alkohol har blivit en "lösning" på problemet och när jag kan så dricker jag för att somna tidigt och slippa tänka, nu är det illa. Förstår allvarligt talat inte hur jag överlevde förra gången och levt tills nu, det trodde jag faktiskt inte. Men min syn är mer åt det possitiva hållet för tillfället ändå, jag kommer nog klara detta men det ser så jävla mörkt ut så jag vill bara gråta tills jag slocknar. Jag har inte en aning om någon i hela världen kommer se det jag skriver här men detta är väl ett halv-anonoymt rop på hjälp då jag gett upp allt annat... Det var allt, må väl.

25.02.2014 09:56

Jag "ältar" saker med min hemsida har jag fått höra och att det inte gör mig gott så nu bestämmer jag mig för att sluta här. Jag kämpar fortfarande och kommer alltid göra med mitt liv, tack för det fina stödet ni gett mig bara genom att läsa, det har känts varmt i mig när jag vet att någon läser det fast personerna i fråga inte vet vem jag är. Love from me, gå i fred.

 

22.02.2014 11:53

Ja som rubriken lyder, igår klarade jag inte mer. Fick panik när det drog till framåt kvällen så vad gör jag då? Jo jag tar tydligen en bra dos av mitt ångestdämpande, 3 stillnoct, propavan och sedan alkohol. Den kombinationen gjorde att jag blev medvetslös, jag kommer inte ihåg ett skit av vad som hände men tydligen åkte jag ambulans in med min far. Vi fick åka in och tejpa ihop armen eftersom jag tydligen hade kretat i den med, vet inte hur det ser ut eftersom jag inte kommer ihåg så jag tänkte ta mig en titt sen. Allt är för mycket, jag klarar mig inte, det är ganska klart för mig nu. Jag vet inte vad jag ska göra ärligt talat, verkar inte bli bättre men jag hoppas att min antidepressiva funkar snart så det kanske blir lite stabilare. Resten av dagen ska jag bara försöka återhämta mig, vaknade för ca 1 timme sedan så jag har sovit mycket mer än normalt. Tog av mitt lilla bandage nu i skrivande stund, man ser verkligen att det är gjort i ren ilska, alla sår ligger över varandra och är inte särskilt djupa, ser ut som fan dock. Runt 20 "tejpbitar" över halva armen så det blödde nog ganska bra skulle jag gissa, men nu ska jag ta och lyssna på lite musik och överleva resten av dagen så gott jag kan.
"Livet är inte mer än vad du har att erbjuda det, men om tanken är tom så dör också du"   /Love from me.

21.02.2014 16:52

Just nu låter jag min hjärna fyllas av Caj Karlssons vackra texter och musik, känns skönt. Bjuden på lite ståhej imorgon hos en klasskompis, funderar på om jag ska dit och hur det går om jag förtär alkohol, får ta mig en funderare kring det. Resten av dagen ska tillbringas vid datorn och äta lite god mat förhoppningsvis och KANSKE testa att ta en öl bara för fredagskänslans skull, måste la gå bra tänker jag. Testat att ta min ångestdämpande nu i två dagar som då så fint heter "Theralen", vill ni bli jävligt torra i käften och sova vid 21.00 är det perfekt, annars är det helt värdelöst kan jag nu fastställa. Ångesten försvinner inte utan du blir bara allmänt seg som en zombie och väldigt trött, tror jag har en väldigt stor dos till behov dock i och med att jag skadar mig själv så lätt och har problem med mina självmordstankar. Läkaren skrev heller inte ut min medicin när jag skrevs ut för att han var rädd för att jag skulle ta mitt liv med hjälp av tabletterna. Läs den raden jag skrev en gång till angående läkarens bedömning sedan bedöm själv om du hade skrivit ut en person som är så pass självmordsbenägen, bra jobbat är allt jag har att säga. Hoppas ditt samvete fylls med samma ångest jag har levt med, idiot. Anledningen till att jag hyser detta agg mot läkaren i fråga är för att han rent allmänt betedde sig som en idiot och ja det har jag kompetens nog på många plan för att bedöma. Första steget fortfarande i min 2000-stegs plan. Och ja första steget är att överleva, jag skiter i allt annat, jag orkar/kan inte bry mig för då mår jag för dåligt helt enkelt. Jag får ångest över vardagliga sysslor så som att skala potatis, åka iväg hemifrån, gå ut och röka, ni fattar. DETTA fenomenet har jag undrat över längre men aldrig fått ett svar, det är ångesten som gör att jag inte kommer överleva och den riktigt långvariga och kraftiga depressionen jag bär på. Du vill inte, jag vill inte, låt oss mötas på mitten och båda mår dåligt när jag skadar mig själv. Vi vet att du inte vill leva men försök, jag försöker mamma. Precis så är relationen till mina föräldrar känns det som, det är inget annat än väldigt sorgligt om ni frågar mig. Hoppas eran dag blir bra, får se hur min blir, börjat segt.      /Love from me.

20.02.2014 13:06

Jävla skit, funkat så bra med webnode men nu ska det börja bråka med mig, får panik. Det är inte det enda som gör att jag får panik förövrigt, helvete vad mycket skit i huvudet jag har. Testade mitt nya ångestdämpande igår "Theralen", flytande som man tydligen ska trycka i sig. Tog två rör för jag upplevde att det inte funkade med ett och fan vad trött jag blev, ångesten gick inte ner men trött som fan blev jag och helt rödsprängd i ögonen. Men ja tabletter och liknande är lösningen på alla problem inom psykiatrin verkar det som. Tror inte mina mediciner och liknande går ihop alls med nikotin förövrigt då jag är nära på att svimma efter första ciggen på morgonen, riktigt äckligt. Idag är en överlevar dag kan jag säga på rak arm, mår riktigt skit och vet inte vad jag ska göra, en riktigt vilsen själ i hela universum som vandrar omkring och väntar på döden, lite så känns det. Så som jag tänker skriva nu får man inte säga bara för att det handlar om en så hemsk sjukdom, men jag bryr mig inte. Jag önskar jag fick cancer istället för någon annan människa, då hade jag mått bra i vetskap att den människan som känner livsglädje hade fått leva, jag hade inte ångrat det. Jag vill dö, men allt är så komplicerat. Jag känner ingen livsglädje samtidigt som man inte vet vad som händer efter döden, det kanske är värre än detta? Men hade jag räddat någon annan genom att dö så hade det inte spelat någon roll, då hade det varit heroiskt. Jag är en människa som kan offra allt för ingenting, en väldigt heroisk människa om jag får säga det själv. Hade det varit ett scenario med en människa i en brinnande bil och jag visste att bilen skulle explodera inom några sekunder hade jag ändå gjort allt för att få ut den andra individen levande trots att jag själv hade dött på kuppen. Men nog prat om mitt ointressanta liv, jag hoppas att jag kommer skriva en rad här igen och att jag inte gör något dumt. Lev väl så länge och till er som skriver en rad till mig på mitt facebook-konto ni är guld värda, ni andra också för den delen, jag älskar er.
Facebook - Anonomys Månsten                             /Love from me.

18.02.2014 23:52

Slipknot på högsta volym, det är vad som har varit medicinen idag, blev utskriven idag. Känns jävligt konstigt då jag fortfarande har självmordstankar och självskadebeteendet har inte precis försvunnit bara för att man varit där inne. Trippade på sömntabletter också i går, fyfan helt borta på det lilla jag tog. Får alltid med mig till natten om jag skulle sova hemma så jag sparade dem och tog dubbel dos med 2 propavan och 2 stillnoct tillsammans, det blev en rejäl åktur, kommer inte ihåg ett SMACK av vad jag gjorde eller vad som hände, vaknade i sängen på avdelningen med kläderna på. Skrev en massa skumma grejer till folk och jag blev nog halvt finne då jag tydligen använde "ä" i varje ord, men kunde varit värre antar jag. Första ciggen på morgonen var riktigt wierd, tror det har koppling till sömntabletterna då jag började skaka och tappa känslen för 15 minuter eller liknande, blev lite orolig att jag skulle kollapsa för en kort sekvens men jag klarade mig fint efter lite vilande i sängen. Nu under dagen förutom att lyssna på Slipknot så har jag bara spelat dator och jag har njutit varenda sekund kan jag meddela. En fin vän hörde av sig lite här på kvällskvisten och frågade om jag var ok, trevligt med folk som undrar om ens generella mående ibland. Nu ska jag kolla lite film och sova tänkte jag, får se hur bra det går. Kan tillägga att jag nu är uppe i en ganska sjuk hög siffra på antal läsare per dag, hela 70 stycken i runda slängar som tittar in varje dag. Kan tyckas lite för någon annan men att 70 personer faktiskt tycker det jag skriver är intressant är en gåta för mig, ett varmt tack ska ni ha i vilket fall som helst. Även om jag ärligt talat inte bryr mig om hur många som läser så är det kul med lite "uppksattning" på de raderna jag mödosamt kluttrar ner här. Godnatt och sov gott.         /Love from me.
Facebook - Anonomys Månsten      Tveka inte på att skriva en rad, vad du än tycker.

17.02.2014 20:44

Imorgon ska jag ha utskrivningssamtal och då kanske bli utskriven. Det känns bra men samtidigt jävligt skrämmande, allt är för mycket och jag vill för mycket. Jag vill kunna klara av skolan, klara av att umgås med kompisar, klara mina ångestattacker, klara allt. Men jag klarar inget, jag får panik av blotta tanken att gå tillbaka till all skit och jag vet inte hur detta ska gå.. Usch, denna ångest. Dock fått en "nygammal" vän som faktiskt är en riktig vän som stöttar en och bryr sig, vissa av mina så kallade "kompisar" kan dra åt helvete ärligt talat. Kan inte beskriva hur besviken jag är på vissa människor, prata går men handling är jävligt svårt tydligen gällande vissa saker. Jag är orolig för hur detta kommer sluta, jag är en person som inte kan ha någonting planerat. Har jag någonting planerat oavsett om det är något roligt så får jag panik, jag ser det som ett måste och då avstår jag. Har jag mer än en grej uppbokat så får jag ett ångestpådrag utan dess like och det resulterar i att karva mig i armarna. JAG KLARAR INTE AV DET, jag vet inte felet på mig det kanske inte är något fel på mig? Jag kanske bara är en så fruktansvärt mycket klenare människa än alla andra, jag förstår det verkligen inte...Nog delvis därför jag känner att jag inte passar in i denna världen, jag är inte menad för att leva får jag för mig väldigt ofta. Jag vet inte om jag kommer överleva eller hur lång tid jag överlever, jag vet inte om jag kommer leva och få några barn eller någonsin får några barnbarn, jag vet ingenting. Framtiden är ett mörker som omsluter hela mitt hjärta känns det som, och jag tillåter det.. Fan så patetiskt man är, kanske bara finns en utväg ändå.        /Love from me

16.02.2014 17:52

Sov hemma igår och denna gånger gick det bra. Kan varit för att jag inte drack något, tror det var en stor fet faktor till varför jag fick panik i förgår ärligt talat, har aldrig hanterat alkohol så bra. Men ja nu är jag också hemma och ska testa att sova andra natten hemma (räknar inte misslyckandet) och jag hoppas att det ska gå bra. Längesen man hörde av sina kompisar man dagligen spelade med förut så ska få bli kul och röja lite på Battlefield. Har en svag känsla av odödlighet idag, idag är jag stark känner jag. Detta ska gå bra. Jag har funderat på om jag har några ytterligare diagnoser men det tänker jag inte ta reda på, tror inte det gör något bättre ärligt talat. Jag är inte en person som känner att jag behöver sätta en stämpel på allt här i världen helt enkelt. Just i denna stund ropar min mor att det är kaffe medans jag sms:ar en föredetta flickvän och diskuterar lite problem. Är fruktansvärt sugen på att röka lite med en kompis och bli hur bäng som helst ärligt talat sen bara sova ca 12 timmar i sträck, hade varit fint och välbehövligt. Men nu ska jag inte det, utan jag ska dricka kaffe och umgås lite med mina föräldrar. Denna situationen tär något fruktansvärt på mina föräldrar och som jag nämnt tidigare är det ingen som vill se sitt barn hänga i en snara. Eller för den delen åka in till akuten för att sy ihop en arm för ens barn inte vill leva längre, den känslan kan jag inte förstå att jag utsatt mina föräldrar för, jag skäms. Jag får trösta mig med att jag inte kan annat, jag har försökt i hela mitt liv och en dag var gropen farligt nära och då orkade jag inte mer och hoppade helt enkelt. Det var en metaforisk bild över situationen som varit i mitt liv förövrigt så alltså inget ordagrant. Ha det bra med er, jag är en överlevare.      /Love from me.

15.02.2014 10:03

Igår skulle jag sova hemma för första gången sedan jag blev inlagd, det gick allt annat än bra. Fick en sjuk ångestattack och tänkte ta mitt liv, som tur var hejdade jag mig och min bror fick köra in mig sent på kvällen. Minns att jag satt i badet och bara hoppades på att att få dö snabbt och smärtfritt en gång för alla, så jag hade sluppit all skit och vad detta livet har att erbjuda. Det blev ganska klart för mig varför jag är här inne och att det inte är en slump att jag är där jag är för tillfället. Jag vet inte vad som är fel med mig, jag har inga traumatiska upplevelser, mina föräldrar är perfekta, jag har vänner, kärlek finns tid till tid och jag använder/har inte använt några tunga droger. Mitt liv är ett helvete men perfekt ur ett visst perspektiv, därför tror jag också folk har svårt att förstå mina problem. Bara en teori utifrån observationer så att säga. Nu med detta sagt ska jag försöka sova lite till eller något i den stilen. Livets slut eller början? Tiden avgör svaret på den frågan.   /Love from me.

<< 1 | 2 | 3 | 4 | 5 >>

Omröstning

Kommer du in hit flera gånger och läser tror du?

Ja (85)
Nepp (13)
Nej (694)

Totalt antal röster: 792