Blogg

20.02.2014 13:06

Jävla skit, funkat så bra med webnode men nu ska det börja bråka med mig, får panik. Det är inte det enda som gör att jag får panik förövrigt, helvete vad mycket skit i huvudet jag har. Testade mitt nya ångestdämpande igår "Theralen", flytande som man tydligen ska trycka i sig. Tog två rör för jag upplevde att det inte funkade med ett och fan vad trött jag blev, ångesten gick inte ner men trött som fan blev jag och helt rödsprängd i ögonen. Men ja tabletter och liknande är lösningen på alla problem inom psykiatrin verkar det som. Tror inte mina mediciner och liknande går ihop alls med nikotin förövrigt då jag är nära på att svimma efter första ciggen på morgonen, riktigt äckligt. Idag är en överlevar dag kan jag säga på rak arm, mår riktigt skit och vet inte vad jag ska göra, en riktigt vilsen själ i hela universum som vandrar omkring och väntar på döden, lite så känns det. Så som jag tänker skriva nu får man inte säga bara för att det handlar om en så hemsk sjukdom, men jag bryr mig inte. Jag önskar jag fick cancer istället för någon annan människa, då hade jag mått bra i vetskap att den människan som känner livsglädje hade fått leva, jag hade inte ångrat det. Jag vill dö, men allt är så komplicerat. Jag känner ingen livsglädje samtidigt som man inte vet vad som händer efter döden, det kanske är värre än detta? Men hade jag räddat någon annan genom att dö så hade det inte spelat någon roll, då hade det varit heroiskt. Jag är en människa som kan offra allt för ingenting, en väldigt heroisk människa om jag får säga det själv. Hade det varit ett scenario med en människa i en brinnande bil och jag visste att bilen skulle explodera inom några sekunder hade jag ändå gjort allt för att få ut den andra individen levande trots att jag själv hade dött på kuppen. Men nog prat om mitt ointressanta liv, jag hoppas att jag kommer skriva en rad här igen och att jag inte gör något dumt. Lev väl så länge och till er som skriver en rad till mig på mitt facebook-konto ni är guld värda, ni andra också för den delen, jag älskar er.
Facebook - Anonomys Månsten                             /Love from me.

18.02.2014 23:52

Slipknot på högsta volym, det är vad som har varit medicinen idag, blev utskriven idag. Känns jävligt konstigt då jag fortfarande har självmordstankar och självskadebeteendet har inte precis försvunnit bara för att man varit där inne. Trippade på sömntabletter också i går, fyfan helt borta på det lilla jag tog. Får alltid med mig till natten om jag skulle sova hemma så jag sparade dem och tog dubbel dos med 2 propavan och 2 stillnoct tillsammans, det blev en rejäl åktur, kommer inte ihåg ett SMACK av vad jag gjorde eller vad som hände, vaknade i sängen på avdelningen med kläderna på. Skrev en massa skumma grejer till folk och jag blev nog halvt finne då jag tydligen använde "ä" i varje ord, men kunde varit värre antar jag. Första ciggen på morgonen var riktigt wierd, tror det har koppling till sömntabletterna då jag började skaka och tappa känslen för 15 minuter eller liknande, blev lite orolig att jag skulle kollapsa för en kort sekvens men jag klarade mig fint efter lite vilande i sängen. Nu under dagen förutom att lyssna på Slipknot så har jag bara spelat dator och jag har njutit varenda sekund kan jag meddela. En fin vän hörde av sig lite här på kvällskvisten och frågade om jag var ok, trevligt med folk som undrar om ens generella mående ibland. Nu ska jag kolla lite film och sova tänkte jag, får se hur bra det går. Kan tillägga att jag nu är uppe i en ganska sjuk hög siffra på antal läsare per dag, hela 70 stycken i runda slängar som tittar in varje dag. Kan tyckas lite för någon annan men att 70 personer faktiskt tycker det jag skriver är intressant är en gåta för mig, ett varmt tack ska ni ha i vilket fall som helst. Även om jag ärligt talat inte bryr mig om hur många som läser så är det kul med lite "uppksattning" på de raderna jag mödosamt kluttrar ner här. Godnatt och sov gott.         /Love from me.
Facebook - Anonomys Månsten      Tveka inte på att skriva en rad, vad du än tycker.

17.02.2014 20:44

Imorgon ska jag ha utskrivningssamtal och då kanske bli utskriven. Det känns bra men samtidigt jävligt skrämmande, allt är för mycket och jag vill för mycket. Jag vill kunna klara av skolan, klara av att umgås med kompisar, klara mina ångestattacker, klara allt. Men jag klarar inget, jag får panik av blotta tanken att gå tillbaka till all skit och jag vet inte hur detta ska gå.. Usch, denna ångest. Dock fått en "nygammal" vän som faktiskt är en riktig vän som stöttar en och bryr sig, vissa av mina så kallade "kompisar" kan dra åt helvete ärligt talat. Kan inte beskriva hur besviken jag är på vissa människor, prata går men handling är jävligt svårt tydligen gällande vissa saker. Jag är orolig för hur detta kommer sluta, jag är en person som inte kan ha någonting planerat. Har jag någonting planerat oavsett om det är något roligt så får jag panik, jag ser det som ett måste och då avstår jag. Har jag mer än en grej uppbokat så får jag ett ångestpådrag utan dess like och det resulterar i att karva mig i armarna. JAG KLARAR INTE AV DET, jag vet inte felet på mig det kanske inte är något fel på mig? Jag kanske bara är en så fruktansvärt mycket klenare människa än alla andra, jag förstår det verkligen inte...Nog delvis därför jag känner att jag inte passar in i denna världen, jag är inte menad för att leva får jag för mig väldigt ofta. Jag vet inte om jag kommer överleva eller hur lång tid jag överlever, jag vet inte om jag kommer leva och få några barn eller någonsin får några barnbarn, jag vet ingenting. Framtiden är ett mörker som omsluter hela mitt hjärta känns det som, och jag tillåter det.. Fan så patetiskt man är, kanske bara finns en utväg ändå.        /Love from me

16.02.2014 17:52

Sov hemma igår och denna gånger gick det bra. Kan varit för att jag inte drack något, tror det var en stor fet faktor till varför jag fick panik i förgår ärligt talat, har aldrig hanterat alkohol så bra. Men ja nu är jag också hemma och ska testa att sova andra natten hemma (räknar inte misslyckandet) och jag hoppas att det ska gå bra. Längesen man hörde av sina kompisar man dagligen spelade med förut så ska få bli kul och röja lite på Battlefield. Har en svag känsla av odödlighet idag, idag är jag stark känner jag. Detta ska gå bra. Jag har funderat på om jag har några ytterligare diagnoser men det tänker jag inte ta reda på, tror inte det gör något bättre ärligt talat. Jag är inte en person som känner att jag behöver sätta en stämpel på allt här i världen helt enkelt. Just i denna stund ropar min mor att det är kaffe medans jag sms:ar en föredetta flickvän och diskuterar lite problem. Är fruktansvärt sugen på att röka lite med en kompis och bli hur bäng som helst ärligt talat sen bara sova ca 12 timmar i sträck, hade varit fint och välbehövligt. Men nu ska jag inte det, utan jag ska dricka kaffe och umgås lite med mina föräldrar. Denna situationen tär något fruktansvärt på mina föräldrar och som jag nämnt tidigare är det ingen som vill se sitt barn hänga i en snara. Eller för den delen åka in till akuten för att sy ihop en arm för ens barn inte vill leva längre, den känslan kan jag inte förstå att jag utsatt mina föräldrar för, jag skäms. Jag får trösta mig med att jag inte kan annat, jag har försökt i hela mitt liv och en dag var gropen farligt nära och då orkade jag inte mer och hoppade helt enkelt. Det var en metaforisk bild över situationen som varit i mitt liv förövrigt så alltså inget ordagrant. Ha det bra med er, jag är en överlevare.      /Love from me.

15.02.2014 10:03

Igår skulle jag sova hemma för första gången sedan jag blev inlagd, det gick allt annat än bra. Fick en sjuk ångestattack och tänkte ta mitt liv, som tur var hejdade jag mig och min bror fick köra in mig sent på kvällen. Minns att jag satt i badet och bara hoppades på att att få dö snabbt och smärtfritt en gång för alla, så jag hade sluppit all skit och vad detta livet har att erbjuda. Det blev ganska klart för mig varför jag är här inne och att det inte är en slump att jag är där jag är för tillfället. Jag vet inte vad som är fel med mig, jag har inga traumatiska upplevelser, mina föräldrar är perfekta, jag har vänner, kärlek finns tid till tid och jag använder/har inte använt några tunga droger. Mitt liv är ett helvete men perfekt ur ett visst perspektiv, därför tror jag också folk har svårt att förstå mina problem. Bara en teori utifrån observationer så att säga. Nu med detta sagt ska jag försöka sova lite till eller något i den stilen. Livets slut eller början? Tiden avgör svaret på den frågan.   /Love from me.

14.02.2014 11:46

Jag förväntade mig inget hotell när jag kom hit men fy helvete alltså, går inte att förtära maten. Droppat ca 3 kilo den lilla tiden jag varit här inne, 56 kilo till 52.8. Vill bara spy när jag ser "maten" varje dag, jag har tryckt i mig det mesta genom åren men nae det går inte alltså, dör hellre av svält. Nu ska jag drömma mig bort och tänka på mat resten av dagen, en saftig jävla oxfilé med klyftpotatis och beaaaa till det, usch så det rinner i käften. Måendet är förövrigt ganska oförändrat och jag fortsätter min kamp, dag för dag, timme för timme.
/Love from me.

13.02.2014 21:53

Jag är tusen bitar och varje bit smärtar mig. Bitarna är ojämna och vassa, dem skär mig utan att jag vill, ibland vill dem döda mig. Det är också en ständig plåga som alltmer förgiftar mig inifrån och ut, jag är levande död. Mitt liv är döden, strimman av hopp har släckts, hejdå världen.

Rena känslor, inget annat.  /Love from me.

11.02.2014 19:31

Mja som sagt, medicineringen börjar tydligen imorgon istället för idag, helt okej för min del. En gammal "kompis" blev också inlagd igår så jag har haft lite kontakt med den "gubbkärringen" och pratat om lite smått och gott, ganska trevligt. Men ja, nu har jag inte fått ta min sömnmedicin så som jag vill och det har resulterat i en riktigt dålig sömn där jag vaknar om nätterna samt har väldigt svårt för att somna. Jag tog alltid min propavan och stillnoct tillsammans sen väntade 1 och en halv timme sedan somnade gott. Det får jag inte nu då stilnoct är en insomningstablett och ska tas direkt när man lägger sig. Jag hävdade att det spelar la ingen roll när jag har tagit den om det funkar för mig, men nepp. Så där var min sömn förstörd allt som har funkat så bra.. Men man kan inte få allt? Något i den stilen verkar det som. Nu ska jag prata vidare lite med min gamla "gubbkärring" och ha en bra kväll hoppas jag där jag sover gott.  /Love from me.

10.02.2014 21:15

Överskriften behöver ni inte lägga några hjärnceller på utan den har en personlig mening. Idag är det ca eh 10-14 dagar sedan jag blev inlagd? Minnet sviker lite. I vilket fall som helst så är nätterna ett helvete, vilken sekund som helst hade jag valt en snabb smärtfri död, det lovar jag. På dagarna är jag som vilken person som helst (väldigt ovanligt fenomen här inne kan jag avslöja). Men ja snart kanske man får sällskap av en kär vän som också verkar bli inlagd av just samma orsak, hon orkar inte mer helt enkelt. Börjat tänka lite på skolan.. Hemska tankar, vet i helvete hur det ska gå med det, men jag kan inte göra så mycket åt det för tillfället. Ska påbörja en ny medicin vid namn Cymbalta vilket jag inte är överdrivet förtjust över men vad fan ska man göra? Jag har inte svaret på den frågan dessvärre och det har nog inte en jävel här heller. Personalen hinner knappt med människors grundläggande behov här inne för att dem har så mö att göra, skämt åsido. Personalen är så JÄVLA upptagen hela tiden trots att dem inte gör ett skit (många av dem), men de som faktiskt har jättemycket att göra blir man tvingad att fråga för att någon korpulent kärring inte "känner" för att gå och öppna åt oss så vi kan röka. Vissa förtjänar en käftsmäll rakt av ta mig fan, idioti är vad det är. Som så ofta setts nuförtiden och jag citerar "vissa behöver en kram, av ett rep, runt halsen". Sen är jag inte för dödsstraff överhuvudtaget då jag anser att det är oförsvarbart ur ett moraliskt perspektiv, men det är ju ett skämt som ni kanske förstod. Nu ska jag ta mina ångestdämpande, försöka leta efter en av de snälla som är nattpersonal och flirta till mig så jag får röka så jag kan sova. Landstinget tycker tydligen patienterna mår bättre av att sätta en regel att man inte får röka efter klockan 20.00, smart tänkt där. Testa själv att vara löjligt beroende av nikotin samt gå och lägga sig utan att ha rökt, går det bra? NEJ. Men det är klart, det är lätt att sätta regler andra ska anpassa sig efter när man själv inte har en jävla aning om vad det handlar om, svin. Och ja jag är arg, förlåt.
/Love from me.

09.02.2014 09:29

För sex år sedan började min resa mot helvetet och den verkar inte sluta där, allt blir bara jobbigare för varje dag som går känns det, jag hoppas att det finns en utväg på detta alltså. Jag hoppas det så innerligt för snart orkar jag inte mer, jag må inte vara världens starkaste individ varken psykiskt eller fysiskt men detta hade fan dragit tok-optimisterna i fördärvet. Jag vet inte varför just jag inte klarar av att leva, allt känns så fruktansvärt meningslöst och jobbigt, kan inte förstå hur andra klarar av det ärligt talat. Min räddning varje gång har väl varit nya förhållande, sen när man tagit död på dem så finns inget kvar igen. Det förstår jag inte heller, varför jag inte kan klara av att bita ihop lite trots att det är tufft i ett förhållande, brukar bli ett "dra åt helvete" i fin ton sen står man där ensam efter det. Ja, mycket tankar för tillfället som ni kanske förstår. Ska förövrigt skriva lite mindre personliga detaljer framöver om vart jag går i skola och annat då flera lyckats lista ut min riktiga identitet vilket jag ärligt talat blir riktigt förbannad över, jag skriver den anonymt för att slippa folk som får en inblick i mitt liv och ser annorlunda på mig som person i exempelvis skolan. Det är inte meningen med det här, så vet du vem jag är håll det för dig själv helt enkelt. Så med andra ord, jag vill inte ha din sympati. I vilket fall är det tur att jag är där jag är för tillfället, annars hade nog bloggen slutat för någon dag sedan tyvärr. Men jag hoppas ni där ute finner lite glädje och har en bra dag. Och har ni en minut över får ni gärna skriva en rad till mig, ganska rastlös här inne om vi säger så.
Facebook - Anonomys Månsten
Ask - ask.fm/AnonomysMansten         /Love from me.

<< 1 | 2 | 3 | 4 | 5 >>

Omröstning

Kommer du in hit flera gånger och läser tror du?

Ja (75)
Nepp (4)
Nej (1)

Totalt antal röster: 80